Emilie Hoas Idengren

Obefintligt från början eller raderat mitt i, vilket är bäst?

telefonnummer - ett nödvändigt ont

"Han, en vacker lång toyboy från L.A. Hon, en kaxig stockholmssnärta med för mycket i huvudet. Deras första och sista och enda möte slutade med att han kysste hennes kind och sa bye bye tjejen, brände av ett leende inte utav denna värld och vände på dojan. 199 cm vackert! Hans rock var som pricken över i.et the final touch på denne man. En man ingen liten pojkspoling. Han jobbade med finans i södra L.A, hade bott där i 8 månader, var hemma på besök i Stockholm över jul och nyår. Hon tog aldrig hans nummer, det var spöket i hennes undermedvetna som var lite för stolt för att fråga om det(?) Han hade amerikanskt nummer och lånade sin kära mors mobil när han var i Sverige. Hon vsste att de aldrig skulle ses igen, hon bannade sig själv för att hon inte spottat ut, kan jag få ditt nummer, eller du, du kan väl ta mitt nummer. Att det var så svårt. Knappt så hon själv förstod.
Snart skulle han vara tillbaka i USA och surfa och spela beachvolley. Hon kunde aldrig riktigt släppa tanken på honom. Fucking stunning"



Allt började i taxin på väg in till krogen. En blick sen visste jag. Förbjudet hångel och filmkvällar med mysfaktor 15. Och en sur människa som inte förstod att hon skulle step a side. Jag tog ju vid. Men sen hände något, kan inte sätta fingret på vad. Men vi hördes aldrig längre - det rann mer eller mindre ut i sanden. Tycker fortfarande om M och det vet han. Fast det skulle jag aldrig erkänna. Han är knepig att läsa av, jag som annars är bra på sånt. Men han är omöligt oläsbar.Häromdan snackade vi på glife han sa 1-0 till mig jag hörde av mig sist. Han kan få tro att det var han som gjorde det. Jag vet att det var tvärtom. Jag snirklade mig runt diskussionen för till saken hör...vafan jag kan inte ringa honom, även om jag vill för jag har raderat hans nummer. Eftersom jag tyder på så stört dålig karaktär på fyllan och har ringt och varit otrevlig och allmänt desperado (detta kan ju tex vara en utav anladningarna till att vi inte hörs idag) så valde jag att sluta ha ångest över att jag inte kunde låta bli och ringa killen i tid och otid. Jag raderade numret. Delete - yes. Nu är jag föga stolt igen och kan inte för mitt liv be om att få det, då skulle han haja att det var borttaget.

Så vad är värst?
Att aldrig ha haft numret och ångra det,
eller att ha haft numret och raderat det?