Emilie Hoas Idengren

Jag såg ut som en ragdoll kisse imorse när jag äntrade badrummet, fick en smärre chock när jag såg mitt fejs. Helt ihopknögglat med sovmärken.
Princess Charming. På nåt sätt lyckas jag ändå se ut som en människa när jag går. Rejsar mot tunnelbanan och då slår det mig att City Sthlm killen inte är där (?!) i säkert ett halvår har jag velat placera ett skott i pannan på den grabben men nu när han är utbytt mot någon odugling är det nästan så att jag saknar honom
(det låter fan pervo)

FREDAG - vardagsångesten lättar och helgfriden tar vid - som förövrigt i mångt och mycket oftast slutar i ångest den med. HA! Vilken skräll.

Igår.

Sjukt jobbig dag på jobbet men den gick an, jag menar jag är ett stjärnämne det är meningen att jag ska kunna utstå sådant. När jag stiger på bussen skriker chaffisen högt och tyligt INGEN MOBIL HÄR, - nehe förlåt så jävla mycket då! Gubbäckel. Jag placerade min spänstiga stjärt på mongosätet i demonstration, moget. En bit ifrån mig sitter den absolut största transa jag skådat, han, eller hon, den det.. whatever hade hela min uppmärksamhet fram till Odenplan. Lång, säkert 1.90, lila velourkjol med paljetter, rediga sockar i gympaskor, en svart pälsjacka, blus, tuttarna lite ojämn höjd och en vidrigt oäkta ful peruk mitt på skallen - jag skrattade högt. Han var orakad och hade ett stadigt grepp om sin lila lackväska när han steg av bussen. Men jiises liksom.
Tog en snabb sväng in på Vivo vid Fridan och där inne möts jag av ännu ett original, en man som säkert inte tagit ett bad sen Eldkvarn brann, två tänder kvar i truten. Han bar en läcker trenchcoat från Prada skämt åsido, han hade en skitsnuskig gammal rock och en E4.an hjälm, en såndär orange som vägarbetare bruka ha för att synas när dom jobbar, sist men inte minst hade han en skylt över bröstet där det stod Jesus älskar dig.
Mina intentioner på Vivo var väl att jag skulle handla lite käk och pepparkaksdeg för jag tänkte vara julig och baka. Lång näsa. Gud där ljög jag för mig själv. Jag låtsades bara som att jag ska skulle baka, mitt inre visste ju detta. Det enda jag vill var att äta degen ju. Är inte så förtjust i pepparkakor och jag är  värdelös på att baka. Men äta deg...det. Maten åkte in i frysen jag syndade syndens synd och ÅT pepparkaksdeg till middag, sen mådde jag som jag förtjänade. Satans gott.

Imorn smäller det i brallan på folk. Ska bli sjukt kul och gå ut och rajja lite med folket. Det spårade ju sådär lagom mycket förra lördagen. Whiteroom, nej jag vettetusan om jag gillar det. För mig har det alltid varit en ganska pökigt hak och med klubben för inbördes beundran. Nej tack. Men fy skam den som ger sig. Det blir nog Ställe av det också. Får se vart vinden för mig denna lördag. Förmodligen in i dimman till baksidan av ångest-land.
Yes. Hit me!

Det här veckan btw har varit under all kritik, jag har ätit sovit och jobbat. Hälsoångest har jag skaffat mig också genom att äta som Svullo och röra mig..nada. Bättring på den fronten. NU!
Fint att julen snart är kommen får önska mig en lyftkran som kan ta mig ur mamis hus där i mellandagarna. Eller att få medverka i du är vad du äter. Nej jag vägrar. Jag har faktiskt bättre karaktär än så. Ibland.

Pratade med Maja igår.
Vi pratade lite löst om nästa höst
Vi kommer att göra det.
Det vet jag
Vi funkar så.
Med dunder och brak.
Folk kommer häpna.
Men vänta ni bara.

Jag avslöjar inget. Men visa icke er avundsjuka. Det är fattigt.