Ej ren - besudlad
Diskuterade besudling med Eric häromdan. Han sa att han alltid varit nöjd med sig själv därför att han alltid haft en ren kropp. Jag garvade högt!
- Ren?! DU?
- Jamen jag menar att jag alltid varit nöjd med att jag inte gjort några larviga revolterande piercings eller fylletatueringar.
Jag höll med honom till fullo. Med en släng av dubbelmoral på min högra axel.
- Men varför tatuerade du in Oscars fullständiga namn på din stjärt?
- Nej, asså det vara en kul grej...då... ja på Ayia Napa.
- Vad tänkte du människa?!
- Jag tänkt nog inte alls. Det är ju skitlarvigt att tänka efter innan man gör det
( Jag förstod inte hans teori) Oscars namn kommer pryda Erics stjärt när han sitter på ålderdomshemmet och diskar sina löständer. Fast det var faktiskt en jävligt rolig grej, det måste jag hålla med om.
Själv gjorde jag min första piercing bara för att, när jag var som mest vuxen enligt mig själv. Min 18-årsdag, what else.(Jag var lite sen i min revolt det är jag medveten om)
Mina slagord var; jag är myndig jag gör vad fan jag vill.
Sen när jag var sådär sjukt ball och häftig passade jag på att lyssna på lite hög rockmusik, färgade håret korpsvart och klippte av det med kökssaxen. Toppade detta med att pierca tungan, vilket resulterade i att jag åt flytande föda i 2 veckor. Morsan fick frispel och diktade Mose predikan vid middagen nästa dag. Jag var så nöjd med min insats. Stolt som en tupp. Hahaha, det var tider det.
Min första och sista tatuering, dvs min ENDA gjorde jag efter några timmars betänketid på ett skitigt ställe på Cypern. För mig betyder den allt. Jag är besudlad. Ha! Give me break ( Älskar att inflika på engelska, just so you know) När jag sitter där på ålderdomshemmet bredvid Eric kommer jag gnida mig lite över mitt krokiga höftben och fortfarande vara glad över att jag är besudlad.
Jag ångrar inte saker jag gjort, jag ångrar dom jag inte gör..