försov mig
Men da!! Hade jordens märkligaste dröm, kommer inte riktigt ihåg vad den handlade om men vaknade upp med en knasig feeling, obehagligt. Tittar på mobilen inser med en gång att klockan är på tok för mycket -djup suck- Kastar mig upp ur sängen ringer Kristina och säger att jag blir sen, - det är lugnt, kontrar hon.
Det beror på att jag och Kristina, min kära kollega, har infört flextid, alldeles på eget bevåg.
Dundrar ut från porten, går över gatan, en taxibil försöker ramma mig men lyckas inte, jävla idiot! Taxibilar har egna trafikregler, ja såna som dom bestämt själva, ungefär som min och Kristinas flex.
Ser en unge som går med paraply 3 meter bakom sin pappa, kan tänka mig att det inte tog mer än 10 minuter för ungen att gnälla tillräckligt mycket för att pappan skulle ge upp och låta henne gå med uppfällt paraply till dagis denna soliga morgon. (Nanny 911 nästa?)
Ser mina morgonfavoriter, folk som jobbar för Hi-Fi klubben. En man spelar gitarr precis utanför butiken, en tjej sitter vid korsningen och jammar i en plastmikrofon till gamla Creedence-låtar och den tredje sitter vid västermalmsgallerian och lirar trummor.Bad sounds kills good music. Jag älskar dom mer och mer för varje morgon.
Ner i tunnelbanan, där står han killen som delar ut City Sthlm, tål honom inte! VARJE dag flyger han på mig och viftar med sin tidning. Jag tackar alltid artigt nej och dom dagarn jag inte orkar dundrar jag på min iPod demonstrativt framför ögonen på honom.
När jag kommer till S.t Eriksplan är bussen försenad, jamen of course varför inte liksom?! Mitt hår såg ut som nyspunnen sockervadd och mascaran hade gjort avtryck över ögat, snyggt värre. Omaka strumpor är ett resultat av min morgonstress.
Väl på bussen har patrasket längst bak en livlig diskussion angående deras jobbsituation. Jag vet inte om dom hade nedsatt hörsel eller bara brann för själva ämnet. Hörlurarna åkte in och jag dunkade på högsta volym. The Killers -låten på repeat hela bussresan. Nu har jag en ringade ton i högerörat för er som ville ta del av den infon.
Jag sitter iaf på plats nu med namnbricka på bröstet och spetsiga pjuck.
Det beror på att jag och Kristina, min kära kollega, har infört flextid, alldeles på eget bevåg.
Dundrar ut från porten, går över gatan, en taxibil försöker ramma mig men lyckas inte, jävla idiot! Taxibilar har egna trafikregler, ja såna som dom bestämt själva, ungefär som min och Kristinas flex.
Ser en unge som går med paraply 3 meter bakom sin pappa, kan tänka mig att det inte tog mer än 10 minuter för ungen att gnälla tillräckligt mycket för att pappan skulle ge upp och låta henne gå med uppfällt paraply till dagis denna soliga morgon. (Nanny 911 nästa?)
Ser mina morgonfavoriter, folk som jobbar för Hi-Fi klubben. En man spelar gitarr precis utanför butiken, en tjej sitter vid korsningen och jammar i en plastmikrofon till gamla Creedence-låtar och den tredje sitter vid västermalmsgallerian och lirar trummor.
Ner i tunnelbanan, där står han killen som delar ut City Sthlm, tål honom inte! VARJE dag flyger han på mig och viftar med sin tidning. Jag tackar alltid artigt nej och dom dagarn jag inte orkar dundrar jag på min iPod demonstrativt framför ögonen på honom.
När jag kommer till S.t Eriksplan är bussen försenad, jamen of course varför inte liksom?! Mitt hår såg ut som nyspunnen sockervadd och mascaran hade gjort avtryck över ögat, snyggt värre. Omaka strumpor är ett resultat av min morgonstress.
Väl på bussen har patrasket längst bak en livlig diskussion angående deras jobbsituation. Jag vet inte om dom hade nedsatt hörsel eller bara brann för själva ämnet. Hörlurarna åkte in och jag dunkade på högsta volym. The Killers -låten på repeat hela bussresan. Nu har jag en ringade ton i högerörat för er som ville ta del av den infon.
Jag sitter iaf på plats nu med namnbricka på bröstet och spetsiga pjuck.
Kommentarer
Postat av: ralf
DU E GO DU TJEJEN! DET SVÄNGER!
Postat av: datahackern
fika?
Trackback