Emilie Hoas Idengren

Såhär såg det ut, eller det, jag menar jag ut i lördags morse.
Vaknar upp med ett ryck, famlar efter mobilen, kl är halv 9, shit jag är  sen till jobbet.
Det är min första tanke, egentligen är det lördagmorgon men hjärnan är på semester...som vanligt.
Sätter mig upp i sängen och kör igång tankeverksamheten - den är obefintlig.
Försöker summera gårdagkvällen men det ger inget resultat, FAN. Paniken tilltar.
Blir så trött på mig själv! ( Jävla jubelidiot) Lindemans, en förrädisk berusningsdryck!
Ringer Marou och är beredd på det värsta. Mina farhågor besannades. Jag hade pimplat i för hög takt. Sagt hasta luego, tagit mitt pick & pack rullat ut genom dörren och krypit hem. Detta har jag inget minne av. Det är totalt mörker..nattsvart från att jag lämnar Kakans lya till dess att jag famlar runt efter mobilen halv 9 nästa morgon.
Detta är tragiskt och jag har haft djupgående ångest hela helgen. Det föga resultat är en vit tid framöver.
Men nu till mitt värsta case scenario, tror ni inte att jag ringde honom med stort H. Jo tamejfan. Varför?!?!  Visst lyckades jag med det. - pang i pallet
Tog min pistol, gjorde min yoga på vardagsrumsgolvet sköt vilt omkring mig i vrede över mina fylloeskapader. Sen var jag karatebakis resten av lördagen, självförvållat och nedrigt