Emilie Hoas Idengren

Det första jag skådar när jag kommer in i salen på PU.s pass är mannen, han som ser ut som en hämtad pedofil från Kumla. Han bär blå träninsbyxor med instoppad t-shirt. Byxorna sitter under armarna och svettbandet är redan blött innan vi kommit igång. Då, DÅ, där på plats, dricker karln ur en Grumme Grön Såpa flaska, what the fuck!?! Panta två burkar och köp en Stadiumflaska eller förresten drick ur pantburken ditt freak. Blir förbannad av äckel. Men vad räknar jag med, jag tränar ju faktiskt på Svettis&Flämtis.
Men jag älskar ju mitt torsdagspass, jag skulle kunna ha ihjäl något mindre levande för att säkra min plats där kl 19.30 varje torsdag.

Bestämde mig för att gå hem, skönt med frisk luft + att jag inte ville visa mitt tillknölade röda fejs i tunnelbanan. TÄNK OM nån av vikt skulle se mig, huu hemska tanke!
Möter Maja på Fridhemsplan, hon lurar in mig på irländska puben och lurar i mig cider. Precis vad jag behövde. Sådär sitter jag högröd och flåsig (ugly facefuck) med en fräsch Maja.
Vi diskuterar livet männen & vinet. Vårt dagliga levebröd...Det är sånadär spontangrejer som gör vardagen värd att leva, jag menar helgen då lever jag alltid.

Jag har ju känt smärre panik hela veckan, vet inte varför, ingen ro i kroppen. Förstod att jag skulle få en fatalt misslyckad och tråkig helg. Fattiglapps-Emmi! Får ställa mig och spela blockflöjt bredvid han mannen med munspelet på drottninggatan eller nåt. Har inte städat och diskat och tvättat sen Eldkvarn brann (pekar finger)
Men det kanske ordnar sig, det löser sig sa han som sket i badkaret.