Emilie Hoas Idengren

Min fantasi har dött. Skrivarglöden. Fan.(skräckscenario)
Återfår jag den icke är skaparen i mig död.
Min själ kör på walk over då.

Jag är en fåfäng poet med tankar som dansar mambo i mitt huvud dygnet runt. twentyfourseven. Poet var väl kanske och ta i men va fasen det är ju trots allt torsdag så jag unnar mig att kalla mig poet plus minus noll.

Nattuggla. Seinfeld är en sorts religion. Tvångstankar på att kolla tv sent sent sent. Ska jag söka hjälp kanske? Även SATC, och nu har jag ju insett att Svennis har hela boxen. Gissa vem som ska knycka den.  

Alltid på språng. Känner att jag aldrig kan sitta still det kliar i hela mig om jag inte har något att göra. Mamma säger att det är typ-A beteende dvs att jag fömodligen dör i en hjärtsjukdom eller att jag får en propp i hjärnan för att jag är fröken Hysterika Light. Tack mamma, tack för dödsdomen. Jag vill ha vita liljor på kistan.
Jag ska få göra en stor hälsoundersökning här på jobbet. Detta har bringat mig massor av ångest så mycket att det går att skära i skiten...

Sen har jag även kommit fram till att jag aldrig ger mig, inte ens med facit i hand. Jag kan verkligen förstå att jag har fel och ändå inte erkänna. Charmerande.

Kommer till insikt med saker och ting, var och varannan dag. Kanske borde skriva en bok om mina i-landsproblem, männen i mitt liv och diverse lösryckta fylle-eskapader, (bara dom skulle ju kunna bildat bokserie) mitt hysteriska inför-beach-2007 och annan kuriosa. Jag tror på en hit, Big Brother i bokform just a little more bite. Älskar den reklamen ni vet med krokodilen och geparden som dricker Schweppes? 

Osammanhängande. Men som sagt det är Mambo hey hey i pallet idag

Jag är nog villig att bryta gamla mönster.(inte, jag trivs, ta en ljuvlig morgon runt Fridhemsplan tex) Eller allting är ju relativt. Tycker om att gå upp för sent skita i frukosten, springa till bussen, svära när jag missar tunnelbanan, mumla elaka kommentarer om att folk borde slå till på en tandborste OCH använda den innan dom flåsar en i fejan i en trång vagn. Gå av en station för tidigt för att röra på fläsket och sedan slänga på sig receptionsoutfiten, hugga en latte och slå mig ner på min stol öppna programmen och smila av ett leende utan dess like. Från det att jag stiger upp till dess att min ända är placerad på stolen tar det kanske 35. JAG VET. Jag är så jävla bra. Stress är min grej.

Whateverattityd plus moms. Ja iaf när andan faller på. Annars är jag trots allt en ganska snäll (big lie) tjej.
Gör först, tänker sen. Oftast. Jag kallar det nyskapande. Måste folk vara så vettiga och vuxna hela tiden, herregud det här året ska jag bara ha roligt. Jo man kan faktiskt bara ha roligt om man vill.
Vill man så kan man.

Beach 07. Ja eller Vass 07, står i vassen och trycker förmodligen. Men jag ska med alla min krafter, alltså allt mitt julfläsk, påskfladder och sommarspäck banka skiten ur mig själv på Flämtis & Svettis den närmsta tiden.

Frågade mig själv, älskvärd? Räknas mamma & pappa? Dom är ju ändå på något sätt skyldiga att älska mig, Far sköt ju iväg mig i begynnelsen och mor sköt fram mig i ljuset. Och har man gått igenom såna grejer är man obligerad att älska ungen.

Allergisk mot onödig prestige. Men oftast är den nödvändig.