Nattvarden i Östersund
Kl 14 möts ett trött gäng i klassrummet och alla är lite halvsega inför uppdraget. Jomen jag har väl sagt det, att Skidskytteorganisationen gett oss nåra 100.000 och lagt över halva VM på ett par hormonstinna hungriga evenstudenter. S O S.
Våra fräna minibussar rullade mot Östersund vid 16, med Rally-Lill bakom ratten och ett par älgspanare i baksätet var vi framme i ett nafs.
"Tjejer, jag håller koll på vägen ni kollar efter älgar"
Vi älgspanare snarkade gött efter 15 minuter på vägen och därmed hade vi försatt vårt liv i fara. Inte nog med att Rally-Lill racar i 130 blås, det står med stora bokstäver att vi tillhör hundturism-utbildningen på Campus Åre, men hallå?! Det är förödmjukande, vi är ju hårda, asballa, heta eventare, inga jävla pudeltränare.
Väl framme i Östersund hålls ett funktionärsmöte med 550 pers i 3 timmar. Jag & Kristansson somnar mot varandra som ett korthus medan han på scen babblar på om oss eldsjälar som ställer upp för VM och brinner för detta..yada yada yada. Som ett skänk ifrån ovan är det avbrott för fika, thank God. Men det visar sig att 2 små bord med övergödda orange muffins och 6 termosar inte kommer att räcka så vallfärden börjar, det gruffas och puffas och nej jag gav upp, det blev ingen muffins och inget kaffe. Jag övervägde och insåg att mitt behov inte var lika stort som sy-junta gruppen från Krokom. Kristi kropp till dig...kristi blod till dig utgjutes - ta mitt kaffe och min muffin och må gott kärringar.
På vägen hem gör vi ett karatestopp vid Frasses (efter rekommendationer) kanske världens godaste burgare och en söt lite turk bakom kassan. Nattamaten mättade fint och bilen fylldes av osig burger svett. (Är man desperat om man tycker turken på östersunds lokala grill är söt?! - Ja Emilie!)
Stjärnklart och klockan visar halv tolv. Godnatt.