Emilie Hoas Idengren

...då bockar jag av den sjukdomen. SARS, check! Insåg imorse hur apäcklig det är att nudda mittpinnen i gamla tunnelbanevagnar. Jag ska aldrig mer toucha en sån, hellre ramlar jag och bryter alla ben i kroppen.
Fatta vad folk gjort innan dom grabbar mittpinnen med sina smutsiga besudlade händer. Tankegången går; runkat, kliat sig i stjärten, tagit i smutsiga knarksprutor, hjälpt sin unge att snyta sig, hållt i picken och pissat stående på kontoret, pillat tänderna efter lunch. Jamen haja smittorisken. Jag kräks å mina egna vägnar med tanke på att jag alltid står limmad vid Sars-pinnen. Det är ju med livet som insats när jag tänker efter.


dödsfällan