Emilie Hoas Idengren

Fy fan, dom är ruttna, ja våra grannar här uppe i Åre, jag tror inte kärringen har hälsat en enda gång, och jag är fasen ofta ute på balkongen och ser trevlig ut. Jo en gång sa hon hej, men det var ju efter att jag ropat HEJ HEJ.
Deras senapsgula hus och välvårdade gräsmatta, makes me wanna puke. Tror dom har det tråkigaste av liv man kan ha. Fast man vet ju aldrig dom kanske är förtidspensionärer som utövar manisk tantrasex och lever livets glada dagar där bakom den senapsgula fasaden. För gud förbjude dom att titta ut med sina blekansikten då och då och hojta hej till oss grannar. Ja och gubben han har jag väl skådat en sisådär 4 gånger, 2 gånger har han frenetiskt klippt gräsmattan utan att lyfta blicken, med sin hängande kulmage och solhatt och de resterande två gångerna har han haft eldparty på baksidan. Ett var härom dan, han skulle väl elda upp allt gräs han lyckats klippa av men jag undrar va han lägger på brasan egentligen, det såg ut som en halv diskmaskin låg där igår och det kom tjock bolmig rök och luktade mysko. Kontentan är att dom är värdelösa och fyller inte sin plikt som grannar.
Och vi ska inte tala om när kärringen går loss och står med nån jordhacka i trädgården med röven uppe i luften och påtar loss, trodde hon inte hade sina trosor på igår, men det visade sig att ett par shorts var begravda där bak, långt inkörda, älskar hennes åderbråck.

Nej nu är jag trött.
Godnatt