Emilie Hoas Idengren

Det piper, det blinkar rött och grannarna glor på mig, ger mig sedan ett förnämligt leende som beteyder - gå ur hissen, du är fet.
Överlast knappen, lyser, blinkar, piper. Jag är i chocktillstånd, tar min tvätt och går ur hissen så fort jag kan, fet som jag är tar det ju lite längre tid att flytta på alla extra kilon.
Hallå fy fan vad oförskämt, hur kunde knappjäveln lysa överlast när nätta lilla jag stiger in i hissen med 2 kassar tvätt, var det min kilon som avgjorde, eller var det kanske mina 2 grannar som handlat mat för hela armén som var skyldiga. Men som det heter sist in först ut.
Fy, vad förnedrande. Nej nu...jävlar. IMORN. Imorn ska överlasten bort, jag hyvlar, tränar, skriker, dansar, fettsuger, drömmer, skakar, you name it from imorn ska fettet bort, ingen mer Kikki Danielsson, Det där var tamejtusan droppen, överlastknappen, tänk att en liten knapp hade sån påverkan, men det hade den. Nästa gång jag kliver in i hissen ska knappen "var god stig in i hissen" lysa för att jag är så jävla lätt att hissen inte känt av att jag gått in. Förövrigt tänker jag inte använda hissen.