Fluktig flamingo

Det finns många roliga människor i min sfär, men den som står på prispallen nu är ändå min kära kollega Lasse Forsberg.
Han sätter guldkant på kontoret med sina eminenta uttalanden och nycker. Ibland kommer han iförd en rock ifrån Barocktiden och vi kallar hon Kung Ludvig. Ibland kör han på jazzig svart hatt och siden näsduk i bröstfickan.
Fast för det mesta så har Lasse lite uppseendeväckande t-shirtar. En är med en tjej som åker motorcykel naken med boobisarna i vädret, en är med Heidi Klum halvnäck med ett mega fuck you och en drös barnförbjudna tröjor till.
Sa jag att han bär dessa på sina säljmöten - you gotta love him!



Lasse som Flamingo.







A night at the playboy mansion

I helgen ska jag Marou & Pauline gå all in på Berns. Fy fasen vad roligt det ska bli! gamla eliten ifrån White - can't wait!

En het natt på Playboy Mansion som det brukade vara: stilfullt, sexigt, mycket dans och flirtande. På Berns har du chans att uppleva just det med mat, livemusik från JB Triol, champagne och, såklart, dans till fantastisk musik utvald av Dimitri från Paris!

Dimitri har två utmärkande sidor, dels är han en otvivelaktig dandy och dels en hängiven dansmusikfantast. Den franska regeringen utsåg honom nyligen till Knight of the Arts and Letters. Tillsammans med Air och Cassius blev han då den förste elektroniska artisten någonsin som fått en sådan utmärkelse.

Dimitris musikaliska influenser har sina rötter i den sjuttiotalsfunk och disko som grundade dagens housemusik. Han får också inspiration från originalmusiken till filmer från femtio- och sextiotalet som "Breakfast at Tiffany's" och "The party" samt elektro och block party-hip hop från åttiotalet. Dimitri är och förblir klubbvärldens mest medryckande DJ. Han väljer alltid låtar som berör alla sinnen. På senare tid handplockades han av Madonna som öppningsakt till Pariskonserten. Ryktet säger att hon vet en hel del om DJs.

Ta på dig högklackarna eller de blankaste skorna och kom hit så ses vi på dansgolvet!





BERNS


Mitt jobb - min själ

Jag vänder inte svettiga burgare på Donken.
Jag sorterar inte tabletter på ett rullband i fabrik.
Jag åker inte runt i en sopbil och luktar dynga.
Jag jobbar inte som städare.


Inte för att det är fel att jobba med ovanstående, men jag har valt att inte göra det utan jag har ist ett sjukt roligt och utvecklande jobb.
Jag gick till pantbanken för ett tag sedan och la min själ på kassadisken och frågade vad kan jag få för denna? Han svarade det här: och la fram jobbet som event producent på White & White. Och det., mitt herskap tyckte inte jag var så illa pinkat...

Ett utav de bästa eventen som jag genomfört var utan tvekan vår stora Golden Wave fest i Uppsala. Det var fanimej GALA & GLÄDJE rakt igenom!


Här har ni Golden Wave gänget som satte guldkant på den kvällen :)
Okej jag hade med dom lite för min egen skull..
..men ärligt man kunde tvätta kläderna på deras brädor  - sa tantsnusk-Emmi






Och så återuppstod jag

Har ju varit lite lagom dött på bloggfronton ifrån min sida, detta har berott på:

- att jag jobbat häcken av mig de senaste veckorna
- jag lykades få knorr och låg i svininfluensan i en vecka
- allt teoriprovspluggande, som i slutänden resulterade i att jag KUGGADE idag - jävla snoppskitpruttfis!
- trötthet, jag har varit så nedrigt trött att jag suttit och halvsovit under middagar...

Men det som stört mig mest bland knorr, plugg, sena kvällar på jobbet, är andå att jag misslyckades på teoriprovet idag. Prestige-pluggnörds-Emmi kan inte riktigt acceptera det. 
Jag var så jävla arg när jag stormade ut ifrån Vägverket att det kändes som att hela jag skulle sprängas, 2 ynka poäng ifrån att bli godkänd -djup suck. Men det är väl bara att sjunga som Tomas Ledin, "man måste gilla läget, gilalalalala läget" eller nåt sånt.
Ska köra upp snart också, nu känns det plötsligt inte lika lovande, men vi får väl hoppas att jag charmar brallorna av personen som ska godkänna mig, annars åker jag till Polen och köper mig ett körkort eller så klipper jag och klistrar ihop ett på egen hand.


Vad tror ni jag lyckas med i receptionen på Vägverket innan jag skulle skriva provet då? Jo jag sätter mig med halva rumpan utanför bänken och håller på att dratta på ändan men som bambi på hal is lyckas jag hugga tag i en golvkruka och rädda mig ifrån att falla pladask. Jag kom undan med att gå ner i spagat i luften för att sedan kravla mig tillbaka på bänken - jag ville dö.
Fast det måste sett så roligt ut, jag blev bubblig av skratt inombords efteråt, SÅ fult bara - typiskt mig. Å nej för att inte tala om fotot jag tog som ska sitta på mitt körkort (om jag nu nånsin får ngt) i TIO år. Kul att jag ser ut som en duschad norsk skogskatt med rysk sminkning och en finne på hakan. Nej alltså det var ingen bra start på denna dag får jag väl lov att säga - men smått komisk såhär i efterhand.


Efter jag avreagerat mig, skrikit rakt in i kudden, lipat åt mig själv i spegeln och gått i mördartankar efter mitt kuggade äckliga teoriprov så återupptog jag mitt professionella jag och körde järnet på jobbet. Jag är bäst - jomen vissa dagar på jobbet, sådär lite lagom då och då får jag till det så att jag nästan snubblar på min egen mallighet. Men det var absolut nödvändigt idag.

Så dagen slutade rätt okej ändå...det hjälper också till att den gamla slagdängan Don't stop believin' rullat hårt på Spotify.



Tjipp tjapp körkortspolack