Emilie Hoas Idengren

Vet inte varför jag väntat med att skriva om vår sjuka resa till Asmterdam med jobbet. Den var helt insane gott folk.
Chefen däckar i jordens migränanfall och där står vi som vilsna 5.åringar på resdagen och undrar hur det nu ska gå?!

På Arlanda - det ska börja drickas i tid

Det gick som det gick får vi väl säga. Pauline, Lasse & David fick självklart sitta tillsammans på flyget och intog vin och mådde fint. Jag & Marie däremot satt ju givetvis på vilt skilda platser 100 meter ifrån varandra.
Maries grannar på planet var ändå normala jag själv hamnade  bredvid en karl som var  så rödhårig att det stack i ögonen. Ögonbrynen, håret på armarna, skägget, håret på skallen, håret på knogarna allt var RÖTT. Jag kunde inte sluta stirra och som straff så fick även jag en beundrare som inte kunde sluta stirra på mig. Det hela slutar med att han erbjuder sig sin prickigkorv macka, jag tackade artigt nej men han insisterade, jag vägrade.



Sedan landade vi på härliga Shiphol. En såndär flygplats man kan åka till bara för shoppingen, mitt i city låg den. Efter mycket om och men så hade vi valt vår taxi med omsorg. Det hela förvandlades till en helvetesresa med en mycket vidrig chaffis. Pauline ville strypa honom och konstaterade att hans taxameter var muterad och att den lagt till en nolla i slutet.
Väl framme vid hotellet öppnade han handsfacket och tog fram en kortmaskin från 1978 som rasslade obehagligt och 15 minuter senare var vår kortbetalning klar. Medan vi betalade hade chaffisen självklart låst alla dörrarna, han förstod att vi var beredda på en springnota whenever, hade vi kunnat hade vi kastat oss ut redan på motorvägen.
Vi bodde på SAS Radisson, haha ett ut av rummen var man tvungen att åka ner till källarvåningen och gå i en gång under gatan och sedan ta hissen upp till, gissa om vi placerade Lasse & David i det rummet.

Allt som hände denna kväll kan jag tyvärr inte skriva här då det skulle betyda slutet för mig på alla plan, men det var SJUKT jävla roligt.
Sjäklart började vi kvällen i Red light district, jag lovar det ÄR så sjukt som man tror att det ska vara, det går inte att beskriva i ord man måste vara där och se allt med egna ögon för att tro det. Egentligen är det väl ganska tragiskt men´jag var fascinerad och mina ögon vara stora som golfbollar.
Första baren - där sjöng och skrålade vi med till massa härlig 80-talsmusik (man fick även se tillhörande musikvideos på skärmar) typ som singstar utan mikrofon!



Sedan skulle vi bege oss till bar nr 2 och då får Marie den briljanta idén "jag vill fota en hora i fönstret"
 varpå en hora skriker "I gonna fuck you in the face, you wanna be my chihuahua bitch!" vi skrek och sprang. Hahaha, bar nr 2 hette Drink til' you sink - tyckte vi lät utmärkt. Mötte ett galet gäng som firade möhippa och svensexa ihop, det blev en hel del styrdans och väldigt många shots i söta små provrör.


No words needed - Lasse Evil-eye Forsberg

Efter diverse taxiresor och lite regnskurar hamnade vi såklart på Amsterdams hetaste houseclub, Escape, och röjde tills svetten rann. David var på egna äventyr och Lasse gick mest i en cirkel på dansgolvet. Pauline dansade like there was no tomorrow Marie var glad som ett barn på julafton och jag själv var i chock för att stället var det ballaste ställe jag nånsin varit på. Jiises...Sen var vi fräscha på lördagen vill jag lova. Jodå men det var vi, David var iofs mer död än levande men han ska ha cred för att han höll så god min.



David & Marou bjuder på några sköna moves


...to be continued