Emilie Hoas Idengren

Där är han, med en skanky-hoe i baren. Orka.

"Jag vill ha tillbaka mina örhängen, dom hänger nog i din goldcollection vid sängen"

Efter några bitter-fitta tårar är jag på rätt köl igen och dränker mitt otyglade beteende (lite till). Resultat : karatefylla och lördagsångest. Åker hem,hufvudstaden, flyr fältet kalla det vad ni vill.
Tändsticksask med asbestväggar. Så känns det ibland. Fjortisfyllor, lågstadieskvaller och gotta sig i andras olycka - lite av en åreschlager. Blir bara så trött på allting, ibland. Men längst därinne i hjärtegropen ligger Åre i tryggt förvar. Hatkärlek. Jo kanske.

Stockholm.
Mami & Papi.
Solna.
Sushi. (Hetsäta)
Waynes Coffee.
MQ-rean.
Bio.
Bromma.
Praktikintervju.
Que Salong.
Marou. <3

Yes imorn gäller det, hoppas verkligen allting klickar när jag är på WhiteandWhite, men varför tvivlar jag på det?! Vore så skönt att ha kirrat praktikplats när jag beger mig tillbaka mot snöiga bergen. Men det kändes bra på telefon iaf, alltid en början.
Snart ska jag åka in till stan och möta upp Erika, sätta sprätt på mina sista CSN-slantar, fixa frissatid och få min tattoo skissad. Groovy man.

Kl 14 möts ett trött gäng i klassrummet och alla är lite halvsega inför uppdraget. Jomen jag har väl sagt det, att Skidskytteorganisationen gett oss nåra 100.000 och lagt över halva VM på ett par hormonstinna hungriga evenstudenter. S O S.
Våra fräna minibussar rullade mot Östersund vid 16, med Rally-Lill bakom ratten och ett par älgspanare i baksätet var vi framme i ett nafs.
"Tjejer, jag håller koll på vägen ni kollar efter älgar"
Vi älgspanare snarkade gött efter 15 minuter på vägen och därmed hade vi försatt vårt liv i fara. Inte nog med att Rally-Lill racar i 130 blås, det står med stora bokstäver att vi tillhör hundturism-utbildningen på Campus Åre, men hallå?! Det är förödmjukande, vi är ju hårda, asballa, heta eventare, inga jävla pudeltränare.

Väl framme i Östersund hålls ett funktionärsmöte med 550 pers i 3 timmar. Jag & Kristansson somnar mot varandra som ett korthus medan han på scen babblar på om oss eldsjälar som ställer upp för VM och brinner för detta..yada yada yada. Som ett skänk ifrån ovan är det avbrott för fika, thank God. Men det visar sig att 2 små bord med övergödda orange muffins och 6 termosar inte kommer att räcka så vallfärden börjar, det gruffas och puffas och nej jag gav upp, det blev ingen muffins och inget kaffe. Jag övervägde och insåg att mitt behov inte var lika stort som sy-junta gruppen från Krokom. Kristi kropp till dig...kristi blod till dig utgjutes - ta mitt kaffe och min muffin och må gott kärringar.