Emilie Hoas Idengren

Kaffe, cigg & alkohol. Det är ju vardagslyx i giftigt tillstånd.  Man kanske borde ge upp allt. Bli nunna och bosätta sig i Smålands skogar och sy egna kläder och odla sina egna grönsaker.
Smygröker som en fjortis, jamen jag är ingen rökare egentligen. Bara när nöden kräver.
Kaffe ingår i arbetsuppgifterna. En receptionist utan en latte på disken går bara inte.
Alkohol, ja vad ska jag säga ett nödvändigt ont.
Men nu har jag gett mig fan på att börja träna och leva sunt. Vi får se hur länge det håller i sig. Men jag känner mig taggad som aldrig förr. Dessutom är det komik på hög nivå. Har man inte vart och rört på fläsket på Friskis & Svettis har man missat något. Jag skrattade högt igår under passet. Vissa människor är bara för roliga. Noll simultanförmåga, fräsiga svettband i granna färger och så står de längst framme och skymmer sikten med sina påhittade egna rörelser-som-jag-gör-när-jag-inte-kan-göra-som-ledaren.

Gjorde ett test nyss på internet. "Hur gammal blir du?". Det var olika frågor om bla, kost, träning och fritid. Kände att jag hade rätt goda chanser att bli gammal som gatan. Men ICKE! Där stod det, du blir 77 år gammal" Jaha, då vet jag, tack för informationen. Jävla skitskit-test.

Såhär såg det ut, eller det, jag menar jag ut i lördags morse.
Vaknar upp med ett ryck, famlar efter mobilen, kl är halv 9, shit jag är  sen till jobbet.
Det är min första tanke, egentligen är det lördagmorgon men hjärnan är på semester...som vanligt.
Sätter mig upp i sängen och kör igång tankeverksamheten - den är obefintlig.
Försöker summera gårdagkvällen men det ger inget resultat, FAN. Paniken tilltar.
Blir så trött på mig själv! ( Jävla jubelidiot) Lindemans, en förrädisk berusningsdryck!
Ringer Marou och är beredd på det värsta. Mina farhågor besannades. Jag hade pimplat i för hög takt. Sagt hasta luego, tagit mitt pick & pack rullat ut genom dörren och krypit hem. Detta har jag inget minne av. Det är totalt mörker..nattsvart från att jag lämnar Kakans lya till dess att jag famlar runt efter mobilen halv 9 nästa morgon.
Detta är tragiskt och jag har haft djupgående ångest hela helgen. Det föga resultat är en vit tid framöver.
Men nu till mitt värsta case scenario, tror ni inte att jag ringde honom med stort H. Jo tamejfan. Varför?!?!  Visst lyckades jag med det. - pang i pallet
Tog min pistol, gjorde min yoga på vardagsrumsgolvet sköt vilt omkring mig i vrede över mina fylloeskapader. Sen var jag karatebakis resten av lördagen, självförvållat och nedrigt

Vi skulle ta det lugnt ikväll hade vi sagt, gå ut och ta en kaffe, snacka lite skit och komma i säng tidigt. Denna plan sprack innan den ens var hel så att säga. 2 snabba samtal sen va biffen kirrad.
One tricky little fucker. Men ack så juvlig. Personen som kom på bag in boxen borde få en eloge. Detta extravaganta myspaket som bjuder på vin i tid och otid. Sånt gillas.
Håll i brallan ikväll, eliten ska ut. Ur aska i dimma.
Ska minnas hur bra jag mådde imorse eftersom att denna braiga-känsla ej kommer att infinna sig förren tidigast tisdagmorgon igen. Men det kostar att ligga på topp.
Imorn finns det bildbevis på hur jävligt jag mår, kan ni gotta er i min miserabla lördagmorgon. Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen...

Men da!! Hade jordens märkligaste dröm, kommer inte riktigt ihåg vad den handlade om men vaknade upp med en knasig feeling, obehagligt. Tittar på mobilen inser med en gång att klockan är på  tok för mycket -djup suck- Kastar mig upp ur sängen ringer Kristina och säger att jag blir sen, - det är lugnt, kontrar hon.
Det beror på att jag och Kristina, min kära kollega, har infört flextid, alldeles på eget bevåg.

Dundrar ut från porten, går över gatan, en taxibil försöker ramma mig men lyckas inte, jävla idiot! Taxibilar har egna trafikregler, ja såna som dom bestämt själva, ungefär som min och Kristinas flex.
Ser en unge som går med paraply 3 meter bakom sin pappa, kan tänka mig att det inte tog mer än 10 minuter för ungen att gnälla tillräckligt mycket för att pappan skulle ge upp och låta henne gå med uppfällt paraply till dagis denna soliga morgon. (Nanny 911 nästa?)
Ser mina morgonfavoriter, folk som jobbar för Hi-Fi klubben. En man spelar gitarr precis utanför butiken, en tjej sitter vid korsningen och jammar i en plastmikrofon till gamla Creedence-låtar och den tredje sitter vid västermalmsgallerian och lirar trummor. Bad sounds kills good music. Jag älskar dom mer och mer för varje morgon.
Ner i tunnelbanan, där står han killen som delar ut City Sthlm, tål honom inte! VARJE dag flyger han på mig och viftar med sin tidning. Jag tackar alltid artigt nej och dom dagarn jag inte orkar dundrar jag på min iPod demonstrativt framför ögonen på honom.
När jag kommer till S.t Eriksplan är bussen försenad, jamen of course varför inte liksom?! Mitt hår såg ut som nyspunnen sockervadd och mascaran hade gjort avtryck över ögat, snyggt värre. Omaka strumpor är ett resultat av min morgonstress.
Väl på bussen har patrasket längst bak en livlig diskussion angående deras jobbsituation. Jag vet inte om dom hade nedsatt hörsel eller bara brann för själva ämnet. Hörlurarna åkte in och jag dunkade på högsta volym. The Killers -låten på repeat hela bussresan. Nu har jag en ringade ton i högerörat för er som ville ta del av den infon.
Jag sitter iaf på plats nu med namnbricka på bröstet och spetsiga pjuck.